JAG KAN INTE KOMMA Comments

I norr, nära Guds stängsel, njuter jag av civilisationens pågående framsteg, teknologins magi och den mänskliga civilisationens senaste landvinningar, drogad av trygghet, sjukförsäkring, välfärd och yttrandefrihet, ligger jag under sommarsolen som en vit man och tänker på södern, medan jag utformar ursäkter för att förklara min frånvaro. Immigranter, resenärer och flyktingar går förbi mig, liksom riktiga medborgare och oriktiga, skattesmitare, alkoholister, nyrika, rasister, alla passerar de förbi mig medan jag ligger i norr och tänker på södern och diktar upp historier för att kamouflera min frånvaro, om anledningen till
varför jag inte kan komma.

Ja, så är det, jag kan inte komma, för att vägen mellan min dikt och Damaskus är avstängd, av postmoderna orsaker, varav några är att mina vänner kommer till Gud i en accelererande hastighet som är högre än min dators processors. Andra beror på en kvinna jag mötte i norr, som fick mig att glömma allt jag lärt mig med modersmjölken, och ytterligare andra har att göra med mitt akvarium, eftersom det inte kommer att hitta någon som kan mata fiskarna i min frånvaro.

Jag kan inte komma för att avståndet mellan min verklighet och mitt minne bevisar att Einstein har rätt, att energin som strålar ut från min längtan är lika med massan multiplicerad med ljusets hastighet upphöjt i två.
...
Read full text